För att en människa ska bli till krävs det att ett ägg och en spermie träffas och tycker om varandra och lite runt nio månader senare finns det en ny människa i världen. Mer eller mindre. Just i det ögonblicket finns det inte mycket som skiljer oss åt.
Klart att det kan finnas kromosomstörningar, hudfärgen kan ju spela in och andra medicinska saker men det är inte dit jag vill komma.
För egentligen är det ingenting som ändrar oss från den stunden. Vi är ju fortfarande människor. Vissa kommer att födas med speciella talanger, väldigt mycket eller väldigt lite pengar eller kommer att utsättas för oerhörda hemskheter. Men det är inte heller dit jag vill komma.
För under allting, under alla dyra/trasiga kläder så är vi ju fortfarande människor. VI är människor. Alla vi som finns på jorden och har en speciell uppsättning av kromosomer och andra ganska viktiga grejer är Människor.
Jag blir inte imponerad av en person som köper sin lycka i oerhört mycket saker eller köper andra människor för att stilla något slags behov. Jag blir inte imponerad av mäktig personer med mycket makt. Jag kan bli imponerad av en person som genom sin talang eller begåvning kunnat förändra någonting dåligt till någonting bra.
Jag vet inte om det finns någon rim och rason överhuvudtaget på mitt resonemang.
Okej, om jag tar ett exempel: Kungen. Under alla hans titlar, fina kläder och pengar är han ju en helt vanlig människa. Han bajsar, han fiser, han rapar, han tänker och han kanske till och med tänker någon snuskig tanke då och då.
En fattig indier. Han bajsar, han fiser, han rapar, han tänker och han kanske till och med tänker någon snuskig tanke då och då.
Ni ser. Båda är människor och behöver respekt för det. För att dom är just människor. Om man skalar bort allting, pengar, kläder, brister, tillgångar, galenskaper och hjältedåd så är vi ganska lika och behöver precis lika mycket respekt och kärlek.
Skillnaden på din mamma och en uteliggerska i Polen är att dom föddes till olika förutsättningar men likheten är att dom är människor båda två.
Klart att det går bra att jämför med människor man tycker synd om för hur är det om vi jämför en barnamördare och en nära släkting till dig? Blir det någon skillnad då?
Skillnaden och likheten är väl ganska mycket precis likadan. Nu kan man gärna komma in på dödsstraff och vem som ska bestämma vem som ska leva och vem som ska bestämma vem som ska dö.
För det där är ju saker som hjärnan håller på med. Krånglar till saker och ting så att det ska bli konflikter, för att det ska bli kärlek. Men hjärnan har nog nått sin höjdpunkt. Nu kommer det nog bara gå utför. Istället för att vi vidareutvecklar oss kommer vi antingen återutvecklas (fan, heter det så? Återinvecklas? Återgår? Underutvecklas?) eller så hinner vi förstöra jorden innan dess. För det är ju dit vi är på väg.
Om vi mättade alla människor som finns på hela jorden. Om alla fick tillgång till mat och rent vatten, hur lång tid skulle det ta innan jorden överbefolkades?
Om det blev fred i hela världen och ingen reglerade förökningen av människor, hur lång tid skulle det ta innan jorden överbefolkades?
Inse nu att detta är saker som jag ligger och grubblar på innan jag ska sova så jag tänkte bota det genom att skriva ner det så kanske det försvinner ur mitt huvud och förhoppningsvis kan jag somna lite snabbare den här kvällen. Förhoppningsvis....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar