Nähä...

Ja, jag vet inte vad det är för en jävla svacka jag har hamnat i. Helst av allt skulle jag vilja bo under ett täcke i ja, hundrafemtiotre år. Jag vet att någonting är fel om till och med hungern försvinner. Den enda gången den inte finns är när jag är bakis och den måste väl ha gått över vid det här laget.

Jag skulle lägga P igår kväll runt sjusnåret. Jag brukar aldrig, och då menar jag på riktigt aldrig somna när jag lägger henne. Dels för att jag har saker att göra också efteråt och dels för att jag blir helt fuckt up när jag bara har fått sova runt en timme. Det är som man har doppat kroppen och hjärnan i sirap eller någon annan slags drögflytande vätska.
Så det finns två lägen, vaken eller inte vaken. Så jag måste ha varit rejäl trött eller bara gett upp när sömnmonstret kom och tog mig.

Min mobil började pipa också men inte på något bra sätt utan på ett snartärdetslutpåbatteriet-sätt så två timmar innan den skulle ringa vaknade jag till och var så pass rädd att vi skulle försova oss att jag bara slumrade till så jag kunde hålla koll på klockan.
Ja! Jag skulle naturligtvis gått upp och laddat mobilen men då skulle jag inte ha kunnat somna om och fått ännu mindre sömn. Snacka om I-landproblem.
Väckarklocka! Jag har ju förfan en väckarklocka. Ska börja använda den istället. Läste på en statusuppdatering på fb att en tjej hade tappat bort sin mobil så hon hade fått en polare att ringa varje morgon klockan 06.30 för att väcka henne.
Hon måste ju då ha en hemtelefon, jävligt schyssta polare och glömt bort att man har uppfunnit speciella klockar för just det syftet.
Sånt gör mig så irriterad att jag loggar ur och lovar mig själv att aldrig kolla fb igen. Men just det minnet verkar vara i klass med en guldfisk.

Imorgon ska vi åka och bada. Var först negativt inställd till det hela. Har alltför mycket att läsa men sen tänkte jag Vad fan! Det är mars, grå vardag och allmän tillståndet är under isen. Klart vi måste göra någonting för att bota, hjälpa och skaffa lite energi. Dessutom var det hur jäkla längesen som helst vi var och badade, jag och P.
Har införskaffat ett par snygga badbyxor till henne. Hon gillade dom så mycket att hon ville sova i dom.
Gjorde några vidriga upptäckter i letandet av just badbyxor. För när man är ett barn runt 2-3 års ålder är badkläderna indelade i badbyxor och bikinis. Ja, BIKINIS! Jag hittade inte en enda baddräkt. Däremot var hängarna tunga av glittriga bikinis med volanger och små enhörningar.
Jaja, man får klä sitt barn som man vill och det tänker jag göra. Så på med badBYXORNA och jag hoppas på ett dyk imorgon.
Själv skulle jag gladeligen bada i burka. Gillar verkligen inte min kropp men det är bara att bita i och skita i den förebarnet-kroppen som fortfarande spökar i huvudet.

Kom också på en liten smart idé som jag säkert inte är den första att göra. Jag har börjat köpa P:s tröjor i två, tre storlekar för stora. Då kan hon använda dom som någon slags klänning tills dom blir lagom att användas till tröjor.