Vi fick betala dyrt för utomhusvistelsen igår. Inte med nedsatt hälsa utan mer av att både P:s och mina energi- och toleransnivåer har skrikit sig hesa av brist. P:s brist tog sig uttryck i att var femte minut brista ut i gråt och mitt tog sig uttryck i att jag sa nej eller skällde var femte minut. En ond jävla spiral alltså.
Eller så var det bara för att det var tisdag. Helvetesdagarna på hela veckan. Finns det en enda dag som borde utrotas ur almanackan så är det tisdagarna. Helt onödiga om du frågar mig.
Eller så är det för att tankarna ibland farit iväg runt en viss person och min egen inblandning i en viss ganska så viktig sak. Men tankarna har börjat snurra alldeles för fort för att jag ska hinna med längre. Och det känns alldeles för privat för att jag ska kunna skriva ner det.
Men min irritation över hans fortsatta existens i mitt liv gör att det ibland bara kryper i skinnet på mig.
Jag tror att roten till det verkliga problemet är den totala bristen av kommunikation.
Ibland undrar jag om det ens fanns verkliga känslor med i förhållandet. För just nu är dom så avlägsna och bristen så total att det känns som dom aldrig har funnits där överhuvudtaget.
Eller så kan det vara jag som har haft en skitdag och sitter i godans ro och slickar mina sår och tycker att alla i hela världen förutom P är helt dumma i huvudet och kan gå och dra någonting gammalt över sig.
Så kan det också vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar