Ps.

Helvete också. Ja det är klart att det går att sitta här, ensam på sin loge och brodera ut nån jävla pretansiös text om hur man lyckats att älska sig själv en uns mer än förut. Saknande av multikulta personligheter till trots så blev jag lite irriterad på mig själv så här när eftertanken slagit mig. Om jag hade läst det där inlägget i nån annans blogg så hade jag suckat tungt inombords och tänkt att nu år det väl för fan räcka med människor som försöker bevisa att dom är lyckligast i hela världen.
Men, jag skrev ner det som seglade förbi i huvudet så då får det vara så.
Det är väl nån slags intalningsprocess om jag att jag duger som jag är och klarar mig bra på egen hand. Peka finger åt hela världen känns lite överspelat men vem fan vill bli vuxen nog att inte göra det?

Ds.