Dag 02

Jag som liten

Råttan. Det var det första pappa kallade mig när han fick se mig. (Själv har jag numera en apa.)

Kan inte säga att jag kommer ihåg speciellt mycket hur jag var som liten eftersom minnena från den tiden inte finns kvar i den delen av hjärnan som minns, utan ligger undangömda på nåt bra ställe som jag inte har tillgång till för tillfället.

Men jag kommer ihåg att jag delade rum med min lillasyster.
Att jag sov överst i våran våningssäng och en gång hade våran dåvarande katt lagt sin jakttrofé, en död råtta , under mitt täcke.
Att jag och min syster en gång lekte tvättomat där vi byggde in mig med kuddar och jag "tvättade" kläder i en träkorg.

Kommer ihåg hur det liksom klickade till i huvudet när jag förstod att jag kunde läsa. Kommer inte ihåg hur gammal/ung jag var då men jag har inte slutat läst sen dess iallafall.

När jag började lekis hade jag som favoritsysselsättning att sitta i en gammal målad eldstad och betrakta alla lekande barn. Men det var också där jag lärde mig att hjula.
Upptäckte mitt enorma hat till sällskapslekar vid det här stadiet.

I vilken ålder slutar man vara liten?

Envis. Jag har alltid fått höra att jag var väldigt envis som barn. Så pass mycket att jag en gång körde igenom foten på kalasbyxorna bara för att dom inte satt ordentligt.

Hade två jämnårig vänner som bodde inom en kilometers avstånd.
Eftersom det var en mil in till Byn, The big city, så var det nog tur att det var så pass många ändå.
Då var jag den tysta. Den fula. Den töntiga. Medan Kompis 1 var den snackiga. Den modiga och erfarna. Och Kompis 2 var liten så han kunde man brotta ner.

Som sagt. I vilken ålder slutar man vara liten?