Dag 07

Vänner

Mina vänner är få och lätträknade. Fast dom sitter fast så jag blir nog inte av med dom i första taget. Fast varför skulle jag vilja det?
Jaja.
Syster i Köping. K i Malmö. N i Västerås.
Det är väl dom som sitter närmast på pinnen i vänhörnet där inuti.
Tre stycken som kompletterar varandra och som bildar någon slags helhet.
Sen finns det en bunt med bekanta. Alla med olika grad av närhet.
Ända sen man började skolan så har det funnits någon slags konstig rangordning på vilka man umgåtts med. Vilka som var vänner för livet. Vilka som var vänner. Vilka som var osams. Vilka som hade en plats över. Vet inte om det har någonting med att göra att man kommer från ett litet ställe där det blev en väldigt stor koncentration av vilka som fanns tillgängliga att umgås med. Det var under hela uppväxten samma människor men olika konstellationer.
Sen kom N in i livet och det blev som vi gav varandra någonting osynligt som stannade kvar. Ingenting som vi visste om själva men som inte har försvunnit. Vi har funnits i varandras liv i nästan 15 år. Från och till.
K träffade jag på Roskilde för kanske 6 år sedan och det var som att ha hittat en till syster. Avståndet gör att vi inte träffas så ofta men när vi väl gör det är det som vi sågs igår.
Syster finns ju här hela tiden så hon behöver ingen större presentation. Men hon är den som vet mest.
Jag är nog inte så lätt att ha att göra med om man vill lära känna mig. Skyddsvallarna har vuxit sig groteskt höga under åren.