blahablaha

Efter att Barnet varit sjuk hälften av dom månaderna som gått av det här året och att Latmasken dessutom bosatt sig inombords resten av tiden så är det en hel del material som behövs gå igenom vad det gäller det här med studierna. Det hjälper inte till så himla mycket att jag nu insett att det här inte är någonting som lockar. Det är inte alls som jag trodde att det skulle vara. Jag valde helt enkelt fel. Men hade jag inte valt den här vägen så hade jag inte vetat. Och jag ska klara den här kursen så jag kan ta mig vidare.
Bara jag kommer igång...

Idag är det även utvecklingssamtal på barnförvaringen. Brukar inte vara så avancerat men pessimist som man är så tror man ju att man kommer få reda på att Barnet ligger efter i utvecklingen, mobbar, retar, bråkar, är allmänt rälig med andra ord. Fast det är inte så troligt. Inte med tanke på våra kvällsdiskussioner.

Sen kommer det hit ännu en kastrerad katt.
Okej. Hela jäkla katthistorien då. Mor och far blev kattlösa. Vi gav dom två hemlösa kattungar i födelsedagspresent. Dom var chipmärkta men inte kastrerade. Sotis och Tussan. Sotis kastrerades när hon blev tillräckligt gammal. Mor tänkte vänta till nästa löning för att kastrera nästa men då var olyckan framme. Tussan fick sex kattungar som alla klarade sig. När kattungarna var tillräckligt stora fick Tussan flytta in till mig och våran katt Mårran så att det inte skulle hända någon mer olycka och i väntan på veterinärtid. Hon kastrerades och kort därefter kastrerades Mårran också. Två av kattungarna fick ett nytt hem. Det är tre flickor och en killkatt kvar och det är killkattens tur att bli kastrerad nu. Sen väntar dom andra tre. Men eftersom dom inte får vara ute på ett tag så får han bo här så länge.
Mycket katter är det...