M kom över till oss idag. Bakis som vanligt. Jag fattar inte varför han inte stannar hemma när han ändå inte engagerar sig i P. Hon tröttnar ju till slut och då blir han irriterad på att hon gnäller.
Fan, sitta framför datorn kan han väl göra senare.
Jag vet att jag inte ska lägga mig i och att det är han som förlorar på det men jag kan knappt låta bli. Varför vill man inte ha mer kontakt med sitt eget barn? Känns som jag måste stå upp och kämpa för P:s skull. Hon älskar ju sin pappa.
Var enda gång som det kommer någon i dörren så rusar hon upp och ropar Pappa!
När vi har duschat och kommer ut från badrummet, Pappa!
När vi går ut i köket och ska laga gröt, Pappa! Hon brukar peka på "hans" stol vid köksbordet och allvarligt tala om att där ska minsann Pappa sitta.
Hur mycket jag än förklara dom här sakerna för M så tror han fortfarande att hon inte vet vem han är. Att han bara är en farbror som kommer och hälsar på ibland och som hon kallar för Pappa.
Men i så fall har han ju bara sig själv att skylla. Hon är snart två år. Det går att göra det mesta i utflyktsväg med henne. Kan han bara få arslet ur vagnen och skaffa sig en lite större lägenhet så kan hon ju vara där också.
Det är som man har hamnat i någon slags gråzon. Vi är inte tillräckligt osams för att jag kan ha ensam vårdnad och han är så pass oengagerad för att jag ska kunna få någon avlastning.
Idag har vi iallafall bara varit hemma och tagit det lugnt.
Kollat på film, Emil i Lönneberga, och käkat god mat. Vi cyklade ut en sväng och handlade men det gick bra det med.
Till kvällsmat gjorde jag potatisgratäng och bakade in quornfileér i den. Tzatziki till och glass, jordgubbar och chokladsås till efterrätt.
M åt också här. Han käkade sin mat och gick sen raka vägen till datorn. Tack för maten liksom.
S har jag inte heller talat med. Vi har hamnat i osamshet.
Det är väl som vanligt jag som ska krypa till korset och be om ursäkt men det är alltid något strul när man har med dom att göra.
Dom kan inte hjälpa det men jag orkar inte ha tålamod med dom längre. Varför ska jag alltid anpassa mig till deras tider och otider? Nä, ett litet uppehåll tror jag alla tjänar på.
Just nu vill jag bara umgås med P och vara mamma.
Förresten har hon blivit en hejare på ord. Det kommer väl två, tre nya ord om dagen nästan.
Det är så jäkla häftigt!
I torsdags stod vi och vinkade Hej då åt en bajskorv som hon hade lämnat i toaletten. Ingen separationsångest där inte. Dom kan tydligen få det när dom så smått börjar gå på toaletten. Hon ville sätta sig en gång till och klämma fram en till som vi kunde vinka åt men det var slut på bajs. För den här gången.
Jag höll väl på att bygga lite på civilståndet men det verkar ha runnit ut i sanden. Vi skulle styra upp nånting men det verkar inte hända ett skit där heller.
Fast varenda gång man har gett upp hoppet så har det plingat till i luren och han har dykt upp igen.
Håller på att styra upp Midsommardagsfesten också. Har gjort klart inbjudan så nu är det bara upp till farsan att skicka ut dom. Eller rättare sagt åka runt och dela ut dom.
Hoppas det kommer mycket folk. Jag undrar om jag inte ska ta mig en liten fylla också. Det blir en vit månad fram till midsommar i så fall.
Nej, nu ska jag spela lite hjärndöd underhållning och krypa till kojs.
Helt slut. I huvudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar